Vi drack adventskaffe hos en gammal klasskamrat till min svärmor i helgen, Wilfried Seiring. Han berättade att han nyligen debatterade med den evangeliska biskopen Wolfgang Huber angående skolämnet etik kontra religion.

I Berlin finns ämnet etik med på schemat fr o m klass 7. Så här beskrivs målet i Berlins Schulgesetz:

(6) Das Fach Ethik ist in den Jahrgangsstufen 7 bis 10 der öffentlichen Schulen or-dentliches Lehrfach für alle Schülerinnen und Schüler. Ziel des Ethikunterrichts ist es, die Bereitschaft und Fähigkeit der Schülerinnen und Schüler unabhängig von ihrer kulturellen, ethnischen, religiösen und weltanschaulichen Herkunft zu fördern, sich gemeinsam mit grundlegenden kulturellen und ethischen Problemen des individuellen Lebens, des gesellschaftlichen Zusammenlebens sowie mit unterschiedlichen Wert- und Sinnangeboten konstruktiv auseinander zu setzen. Dadurch sollen die Schülerinnen und Schüler Grundlagen für ein selbstbestimmtes und verantwortungsbewusstes Leben ge-winnen und soziale Kompetenz, interkulturelle Dialogfähigkeit und ethische Urteilsfä-higkeit erwerben. Zu diesem Zweck werden Kenntnisse der Philosophie sowie weltan-schaulicher und religiöser Ethik sowie über verschiedene Kulturen, Lebensweisen, die großen Weltreligionen und zu Fragen der Lebensgestaltung vermittelt. Das Fach Ethik orientiert sich an den allgemeinen ethischen Grundsätzen, wie sie im Grundgesetz, in der Verfassung von Berlin und im Bildungs- und Erziehungsauftrag der §§ 1 und 3 niedergelegt sind.

(Mina understrykningar)

Etik ska alltså underlätta förståelse och konstruktiv dialog mellan elever med olika religionsbakgrund, och förbereda dem på ett ansvarsfullt och suveränt (självbestämmande) liv.

Nu har någon startat ett s k Volksbegehren, en aktion för att samla underskrifter som ska inleda en folkomröstning i stadsstaten Berlin. Man vill ha in ämnet religion på schemat, bredvid etik. Här beskrivs argumenten och målet för aktionen Pro-Reli.

De tyngsta argumenten är “valfrihet” och “grundlagsrättigheter”. Valfrihet menar man finns, då elever kan välja mellan etikundervisning eller undervisning i den religion de tillhör, t ex judendom, lutheransm, katolicism, islam. Med mer.

I grundlagens artikel 7, som man åberopar sig på, står:

(3) Der Religionsunterricht ist in den öffentlichen Schulen mit Ausnahme der bekenntnisfreien Schulen ordentliches Lehrfach.

Pro-Reli anser att Berlins skollag stöter mot denna artikel, eftersom etik och inte religion är ett schemalagt ämne. Den Humanistiska Unionen har bildat en motfront som heter Pro-Ethik. Deras argument finns här. I princip menar man att etik är undervisning om religioner, och man gör distinktionen mellan “bekännelseundervisning” och “allmänbildande undervisning” som förpliktigar till neutralitet i konfessionella frågor. Att avskaffa etik som pliktämne och istället införa valfrihet mellan etik och religion som bekännelseämne menar man blandar ihop dessa olika former av undervisning.

Detta och annat formulerar också Wilfried Seiring i debatten med Huber. Hans inledande tal finns på YouTube. I anslutning översätter jag några av hans uttalanden.

Vi befinner oss i en multikulturell stad.
Förmodligen - jag är ingen profet - kommer Berlin allt bli ännu mer multireligiöst, multietniskt, multinationellt än det är redan nu.

Det finns 180 olika nationsmedborgare, 130 religionsgemenskaper i denna stad. Elever mellan 9 och 15 år med migrationsbakgrund utgör 42,7%, tendens stigande.

Vi måste alltså kunna lyssna på varann. Vi måste - och det är elever och ungdomar ofta dåliga på - stå ut med varann, stå ut med och orka med konträra åsikter. Vi måste diskutera med varann och inte om de andra.

Om vi väljer att gå vägen religion som pliktämne, kommer de katoliska barnen att undervisas av katolska lärare, de evangeliska av evangeliska, de judiska av judiska och de muslimska av muslimska lärare.

Vi skulle tvingas erbjuda undervisning i 8 olika religioner, något som en skola knappast klarar av att organisera. (Exempel från en skola. JS)

Eleverna skulle undervisas om sin religions åskådningar, vilket ju vore självklart. Katolska barn skulle exempelvis få lära sig att den lutheranska kyrkan inte är någon riktig kyrka, enligt vad påven yttrade.

Vi upplever nu allt oftare intolerant uppträdande på våra skolgårdar. “Nigger”, “bög”, “kristna” som skällsord, vilket en lärare i Neukölln berättade nyligen, “fläskköttsätare” och framför allt “judar” - inte bara från elever med arabisk bakgrund.

Det är skolans plikt att lära eleverna respekt för andras övertygelser.

Jag läser ert (Pro-Reli, JS) flygblad (…) där ni påstår att skolämnet etik inte står för någon grundläggande övertygelse. Men etik baserar sig på en grundläggande övertygelse, nämligen de värden som vår grundlag proklamerar och värdena i vår skollag.

Jag håller med biskop Huber om att vi behöver kännedom om religion, den är absolut nödvändig för att förstå vår kultur och tradition, den judeo-kristna. Man kan inte förstå Faust, Andorra (?) renässansarkitekturen, musiken av Bach, Mozart och Beethoven om man inte har den bakgrunden.

Om vi fortsätter så som det nu fungerar har barnen 6 år på sig att lära sig autentisk religion inom familjens ram, sedan 6 år i grundskolan där deras bakgrund kan stärkas. Med den basen kommer de till 7 klassen med en utbildad och stark identitet.

Den här debatten visar på ett allmänt förhållande som jag tycker har märkts av allt mer ofta i andra sammanhang. Det handlar om värdedebatten, om identitet som hotas av allt större andel “främmande” i en tidigare mer homogen kultur (som aldrig varit helt homogen), och om hur man kan handskas med detta. Pro-Reli vill att dessa olika identiteter inom skolans ram ska få stärkas och slippa konfrontation med den andre. Pro-Etik vill sätta en övergripande ram - den religionsneutrala - för att ge plats för och styra dessa konfrontationer mellan elever, inom ramen för de värden som landet i sin demokratiska grundlag har enats om. Jag är övertygad om att det senare är svårare. Hur mycket lättare är det inte att dra sig tillbaka till en säker borg av känd tradition. Samtidigt som vi hör ökar konfrontationerna och intoleransen utanför klassrummet.

Åtskillnaden av stat och kyrka kom till en gång av tunga skäl. Nu börjar den upplösas och attackeras från olika håll. Berlin har med sin etikundervisning hittat en lösning som ger rum för olika åskådningar samtidigt som den baseras på den tyska nationens erkända lagstadgade värden. Vi får se hur det går med det här uppropet till “bekännelseundervisning” vid Berlins skolor. I vilket fall kan man utgå ifrån att antalet religiösa samfund här är så stort att det i praktiken inte går att organisera.