Imorgon åker jag till Lviv.
Hejdå!

Jag märkte, när jag ville kommentera Magnus kommentar till Grasserande Grassdebatt, att mina ord inte längre finns gripbara.

Här kommer därför ett urval citat ur boken (vem som helst kan kontrollera att de står just så) som jag citerar på tyska med grovsnabb svensk översättning. Det är förstås mitt urval och däremellan finns en massa andra rader. Och flera av citaten är informativa och skarpt kritiska. Men i alla fall. Jag kollar nu alla ställen som jag strukit för eller försett med ????? Grovöversättningen är grov på så sätt att jag inte försöker hitta ett smidigare sätt att säga det Grass säger, men den följer ordens innebörd så nära det går. (more…)

Spiegel rapporterar om NPD-kontakter till islamister.

Kväll framför tv:n. CSI Las Vegas och Criminal Intent. High tech, rappa, men dumma dialoger, detektivernas repliker avlsöer varann snabbt, exakt koreograferat, med att förklara exakt vad som händer, vad som ligger bakom, istället för att spela sina karaktärer. Gåtans upplösning i centrum, gärna med hjälp av DNA, istället för miljön och människorna. Reminiscenser dyker upp, jag saknar Frank Furillo, Belker, Lucy, och den gudomliga Joyce Davenport. Den nedgångna polisstationen, gråzonerna, de privata problemen, de långa dialogerna, långsamheten. Hill Street Blues var min älsklingsserie. Ska kolla om den finns att få tag i och bränna göra en säkerhetskopia av. Tv är inte vad det brukade vara.

Kritiker på imdb:

In the days of E.R and NYPD Blue, it’s hard to remember just how ground-breaking a show HSB was. Nothing like it had ever been seen before. The quality of the acting and writing, the documentary look and feel, the seedy broken down environment, the brutally frank situations and language (for the time), the fact that the “bad” guys got away with it as often as not, the huge ensemble cast, the long one-take scenes, the unhappy endings etc. etc.

If you like your E.R. think a kind thought for Hill Street Blues - the series that made it all possible.

Jag har recenserat boken Beim Häuten der Zwiebel här, hade tänkt skriva en längre artikel till Salongen men märkte att jag drabbats av Grass-överdos efter den senaste mediaveckan här i Tyskland. Hänvisar istället till Bodil, som har skrivit ett bra inlägg med livlig debatt.

Bara några detaljer. Veckans Spiegel har gjort lite research kring de futtiga och motsägelsefulla detaljer som Grass nämner om sin krigstjänstgöring. Därav framgår också att det inte är uteslutet att Grass kan ha anmält sig frivilligt till Waffen-SS, trots attt han påstått att det var ofrivilligt. Det är förmodligen inte heller särskilt realistiskt och sanningsenligt att han aldrig ska ha avlossat några skott - skjutit på någon alltså, vilket han ju också påstår.

Boken lämnar i princip hela det komplex oförklarat som han föresatt sig att förklara. Däremot berättar han mångordigt och detaljerat om den matlagningskurs han deltog i i ett av fånglägren, där tyskarna tilläts organisera sig för att ta vara på varandras olika fackkunskaper. Huru sylta göres av grishuvud, huru blodkorv tillverkas av det tappade grisblodet. Och liknande.

Korrektur: p g a bristande allmänbildning formulerade jag det så att Grass själv uppfunnit löken som metafor för minnet. Men denna metafor ska visst förekomma i Peer Gynt. Salt på mitt huvud.

Kanske är det att begära det omöjliga. Att säkerhetscheckerna inte ska införa racial profiling som standardmetod. Vad gäller profiling i allmänhet har vi alltså redan gjort erfarenheten att Tyskland använder säkerhetsundersökningsmetoder där medborgarskap och etnisk tillhörighet är de viktigaste urvalskriterierna för att definiera någon som säkerhetsrisk.

Glenda Jackson håller huvudet kallt och argumenterar rationellt för att överlåta säkerhetscheckar till utbildad personal. De är inte så dumma att de lutar sig mot det skenbart säkra urvalet “alla asiater” bör kollas. (more…)

Varje gång jag åker till Frankfurt händer samma sak: jag förbannar lokaltrafiken och behöver en timma för att åka en station. Så även denna vecka.

Hur lyckades jag återigen ta fel S-Bahntåg? Sedan väntetiden på 15-20 minuter för varje avgång. Och innan jag hunnit åka tillbaka till Hauptbahnhof och hitta rätt tåg hade timman hunnit passera. Hur? Varför?

Men som plåster på såren smet jag iväg på eftermiddagen för att titta lite mer på stan innan mitt tåg till Berlin avgick.

Ja, det är fult i Frankfurt, på ett annat sätt än i Berlin, som är delvis fult men på ett trashigt sätt, inte för att det fattas en investerare just där, utan för att det är normaltillståndet och för att det där det är fint råkar finnas en investerare. OK, det är kanske överdrivet, men det är min tolkning. (more…)