Finns det något löjligare egentligen än att vara människa?

När man lever i oroliga tider och hotas av faror runt varenda hörn och knappt har råd med mat för dagen längtar man efter välstånd och säkerhet. Jag hörde på radio en gång någon (jag tror det var en exilbosnier): han hörde talas om att man i Danmark skulle sätta upp en cirkus för barn som var allergiska mot håriga djur. Det tyckte den krigsdrabbade bosniern lät så underbart problemfritt och välordnat. Han önskade sig ett mer danskt liv där ingenting särskilt hände. Hellre betydelselöshet än krig.

När man å andra sidan haft tur i livet, fötts i rätt land, har lyckats uppnå en tillvaro där man har tillräckligt med pengar, lever säkert och ombonat, blir man nästan medvetslös av tristess och ägnar sin tid åt att rasa mot skyltar med uppmaningen att ta hänsyn till allergiker. Till exempel.

När man är ensam vill man vara två. När man är två undrar man om det inte vore bättre att vara ensam. När man har jobb vill man ha tid. När man har tid oroar man sig för att man aldrig mer kommer att få något jobb.

När man är här vill man vara där. När man varit där ett tag vill man hellre tillbaka hit. I staden längtar man efter landets lugn, på landet saknar man stadens myller.

Varenda åsikt jag yttrar kommer jag att ändra i nästa vecka, då jag tycker precis tvärtom.

Das Sein bestimmt das Bewusstsein, skrev Marx för ca 150 år sedan. Varat bestämmer medvetandet. När jag sitter på flyget mellan Berlin och Frankfurt för andra gången sedan i oktober, måste jag ge honom rätt.

När jag sade upp mig på telekomföretaget och i augusti lämnade mitt gråa och förutsägbara lager för en oviss och därför fri framtid som frilans anade jag föga att jag några månader senare plötsligt skulle ha bestämt mig för att börja som processoptimeringskonsult. Frilanskonsult, jag understryker det igen, eftersom jag likaledes bestämt mig för att aldrig mer vara anställd. Det har varit ett år fyllt av beslut. (more…)

Social kompetens kan ibland stavas: f-e-g-h-e-t.

Sedan när är det ett tecken på kvalitet att något är omedelbart förståeligt?

Apropå den här diskussionen (jag bor i Berlin och är glad över att kunna se lite svenska diskussioner (på svenska) för dem som undrar):

http://webbtv.axess.se/playlist.aspx?mediaid=293

är det mycket (som är) riktigt, bildning var en gång ett eftersträvansvärt tillstånd, eller snarare en process, och jag tycker att Per Svenssson beskriver det mycket fint, som ett korallrev som växer år för år, som kanske just i det han kallar för “strävhårstaxåldern” börjar bli märkbart och kännbart. Det intressanta just i sammanhanget (det tyska, Wilhelm von Humboldt etc) är att det inte var någon slump att bildningsidealet bildades (!) just i Tyskland. Se även här. Det är en artikel i en serie, som kan läsas här, här, här, här, här och här. Eller så kan man klicka på kategorin Sverige-Tyskland. (more…)

“Ein Gewinkel von Gässchen und Plätzen, alten und neuen Häusern, und Häusern mit Zubauten aus verschiedenen Zeiten; und dies umgeben von einer Menge neuer Vororte mit geraden und regelmäßigen StraÃßn und mit einförmigen Häusern.”

(…) Und da die Sprache ein Labyrinth von Wegen ist - wie er sie an einer anderen Stelle nennt -, so muÃßie Philosophie den Kampf gegen die Verhexung unseren Verstandes durch die Mittel der Sprache aufnehmen.

Ingeborg Bachmann citerar och kommenterar Ludwig Wittgenstein (Philosophische Untersuchungen) i Wir müssen wahre Sätze finden. Gespräche und Interviews
Hrsg.: Christine Koschel, Inge von Weidenbaum, Piper-Verlag, München 1983

Veckans Die Zeit har tro som tema.

Här finns en spännande intervju (inte online) med Walter Kardinal Kasper och Peter Sloterdijk. Herr Kardinal, börjar Die Zeit. Och Herr Sloterdijk, fortsätter man. Detta titulerande hindrar inte diskussionen från att bli brännande, djupsinnig och tidvis radikal. Men det var inte det jag ville tala om, utan själva intervjun. (more…)

Die Zeit skriver denna veckan om humanistiska vetenskaper - tydligen är 2007 utlyst till Jahr der Geisteswissenschaften. Här är en artikel som är så bra att jag skulle vilja citera den i sin helhet.

Harald Welzer skriver om humanvetenskapernas förvirring efter 1989 och skisserar de nödvändiga uppgifterna som ligger framför dem. Därmed berör han också det jag länkade till i det förra inlägget: den ekologiska förändringen som ställer oss inför hittills oanade problem. Läser man den innan, förstår man följande citat ur Welzers artikel alltför klart: (more…)