Jag tittar mest in här för att säga att jag tittar in senare. Har varit bortrest, först en vecka på kurs (fråga inte) i en liten kurort som heter Bad Soden och ligger i Hessen. Vad kommer jag att minnas? Den hemlagade syltan på Feinschmecker-Treff. Rökölet på Die Hoffnung. Sedan över långhelgen det traditionella Ahrenshoopbesöket. Jag har skildrat och visat bilder på Ahrenshoop tidigare på bloggen, framför allt här och här. (more…)

Ungefär tvärs över Tyskland - i öst med början vid Dresden, går en gräns mellan lågland och högland. Vi åkte ner till Dresden några dagar, där vi bodde, för att ta oss ut på några dagsvandringar i de berg som alltså börjar här.

Dresden by Night

(more…)

Längs Oderbruch går en cykelväg som man kan färdas på i ett par dagar. Vi åkte dit över helgen. Våtängarna sträckte sig saftigt gröna ner mellan floden Oders många “armar”. (more…)

I helgen kommer nästa fysiska kraftansträngning: den traditionella cykelturen i Oderbruch. Bruch uttalas med långt “u”, till skillnad från homonymen Bruch som betyder “brott”, alltså som i benbrott, eller bråk (mat.) och betyder sump eller hed. Detta Bruch ligger alltså längs floden Oder som sedan 1945 utgör den tyska gränsen mot Polen. Man behöver inte åka långt från Berlin för att komma dit, rakt västerut är man vid Oder på en knapp timma med bilen. (more…)

Jag tog inte med någon kamera på vandringen, så det blir inga bilder. Men det hade nog varit svårt att fånga både det vackra och det fula på foto.

Regionalexpressen till Brandenburg an der Havel tar en timma från Berlin. En timma och man befinner sig i en helt annan värld. Staden har en mycket vacker gammal kärna, särskilt den lilla domkyrkoön, där bebyggelsen verkar vara barock och kanske ibland lite äldre. Det finns mycket vatten här. Floden Havel drar förbi och den långsträckta sjön Beetzsee tar sin sydliga början i Brandenburg. Beetzsee, exklamerade A., när vi på kvällen efter min första kortare vandringstur pratade på telefon, och citerade sedan ett par rader ur en längre episk dikt om fiskaren barberaren och fyllbulten Fritze Bollman:

Fritze Bollmann wollte angeln,
doch die Angel fiel ihm rin,
Fritze wollt se’ wieder langen,
doch da fiel er selber rin.

(more…)

Om det inte fortsätter regna så mycket som det gör just nu ska jag i helgen ta regionaltåget till Brandenburg an der Havel och vandra runt lite i omgivningen. Längs Havel, en av de floder som genomströmmar Berlin (den andra heter Spree) och kanske ända till Elbe, den stora flod som tidigare utgjorde ett slags kulturell gräns mot Preussen. Öster om Elbe tog den preussiska junkern vid, brukade man tycka.

Det som främst inspirerat mig till den här lilla vandringen är en bok av Günter de Bryun. Als Poesie gut: Schicksale aus Berlins Kunstepoche 1786 bis 1807 heter den, och handlar alltså om olika kulturpersonligheters öden och äventyr mellan de ovannämnda årtalen. (more…)