Lite modern tidshistoria

Ur TAZ 13.11.1989 om västliga reaktioner på murens fall:

Seltsam reagierte Schweden auf die neue Reisefreiheit in der DDR: 20
DDR-Bürger, die mit einer Fähre aus Saßnitz in die südschwedische Stadt
Trelleborg gekommen waren, wurde die Einreise verwehrt. Keiner von ihnen
hätte Pässe oder Visa besessen, lautete die offizielle Begründung des
schwedischen Zolls. Die Reisenden aus der DDR erklärten, keiner von ihnen
wolle als Flüchtling in Schweden bleiben.

Märkligt reagerade Sverige på den nya resefriheten i DDR: 20 DDR-medborgare som kommit med färjan från Sassnitz till den sydsvenska staden Trelleborg förvägrades inresa. Ingen av dem hade pass eller visum, så den officiella motiveringen från svenska tullen. De resande från DDR förklarade att ingen av dem tänkt stanna i Sverige som flykting.

(I Danmark reglerade man det annorlunda: DDR-medborgare fick vistas i 72 timmar utan visum.)

Literarisches Colloquium i Berlin arrangerar en sommarakademi för översättare av tysk litteratur till andra språk.

Ausschreibung: Sommerakademie 2007

Das LCB setzt sich seit vielen Jahren für die Verbreitung deutschsprachiger Literatur im Ausland ein. Mit der Sommerakademie wurde im Jahr 2000 ein auf die Bedürfnisse von Literaturübersetzern aus dem Deutschen abgestimmtes Fortbildungsangebot geschaffen. Elf Ãœbersetzer (vorwiegend aus Europa und den USA) erhalten vom 20. bis 26. August 2007 die Möglichkeit, mit Berliner Autoren, Verlegern und Kritikern zusammenzutreffen und das literarische Leben der Stadt kennenzulernen, um so die aktuellen Entwicklungen der deutschen Literatur wahrzunehmen und zu diskutieren. Die Sommerakademie wird wie in den vergangenen Jahren in Zusammenarbeit mit dem Deutschen Kulturforum östliches Europa (www.kulturforum.info) durchgeführt und durch die finanzielle Unterstützung des Auswärtigen Amts ermöglicht. Zielgruppe der Akademie sind professionell arbeitende Literaturübersetzer aus dem Deutschen in ihre jeweilige Muttersprache, die nach Möglichkeit bereits ein Buch eines deutschsprachigen Autors übersetzt haben bzw. derzeit übersetzen.

Bewerbungen, bevorzugt per e-mail, mit biographischen Angaben und Auskünften über aktuelle Ãœbersetzungsprojekte sind bis zum 31. Mai 2007 möglich (LCB, z.Hd. J.J. Becker; becker@lcb.de).
mehr unter: www.lcb.de/uebersetzer/sommerakademie/

Antal journalister på Berlinalen från

Norge: ca 26
Finland: ca 16
Danmark: ca 73

och Sverige: ca 16

(ca för att jag kanske räknade fel med en eller två i listan).

Say no more.

Ja, ja, det ena och det andra… i alla fall missade jag det här inlägget, men nu när jag långsamt börjar intressera mig för bloggomvärlden igen, upptäckte jag det, och flera andra som följde, Gott sei Dank - det är Karin som skriver om Medea och Martha och om livet i exil (fast det får vi ju inte säga, tycker Gunnar) och träffar en hel skog av spikar samtidigt. (more…)

Vår hormonbalans har normaliserats och vi kan med återkämpat lugn se att vi har gjort en del förenklade antaganden. I en värld full av sinnesintryck är det kanske ett under om så inte sker ibland.

Vi vill kritiskt anmärka att uttrycken ‘kulturmaffia’ och ‘kulturelit’ i förra inlägget användes på ett mycket subjektivt sätt. Det ena skulle framkalla negativa känslor, det andra positiva. När det i själva verket troligen handlar om ungefär samma slags människor.

Vi vill också kritiskt anmärka att det nog inte är dessa människor som spärrar utgivningen av icke-engelskspråkig litteratur. Det är helt enkelt så att det inom bokbranschen, precis som i alla andra branscher, finns en bottom-line. Och den består i att inte gå i konkurs.

Så sett är det väl förståeligt att ett förlag hellre ger ut Harry Potter än en obskyr ungersk kulturfilosof. Förståeligt, men därför inte glädjande. (Vi har tagit två extrema exempel.)

Vi vill också kritiskt anmärka, att det nog inte är något nytt under solen att det förhåller sig på detta sätt. Under helgen har vi med stor behållning dykt ned i den utmärka studien av Rüdiger Safranski med titeln Schiller oder die Erfindung des Deutschen Idealismus och där fastställt att Schiller också hade problem med att bli utgiven och tjäna något på sina tidiga verk. Han var faktiskt skyldig både den ena och andra en hel del kosing för skrifter han till slut gav ut i egenförlag och andra projekt som säkert var högintressanta men tyvärr inte bar sig.

Men vi envisas ändå med att se ett problem i bokutgivningsbiotopen - och vi vill försöka påtala detta på ett mindre förenklande sätt. Vi väljer, av pedagogiska skäl, att ta våra egna erfarenheter som felbar individ som utgångspunkt.

Populärkultur. Hollywood. Ni vet, allt det där man som intellektuell förväntas antingen förakta eller undersöka i diskursiva¹ doktorsavhandlingar.

Vi tycker om att gå på bio och se smala filmer, som t.ex. afganska dokumentärer om kvinnor i en by, judiska familjehistorier eller afrikanska upplysningsfilmer. Men ändå gör vi det sällan. Varför? Det är - kanske i led med nätverksteorin om starkare noder - som om de flitigt annonserade filmerna har en starkare magnetkraft. (Fast till stor del är det vår sambos fel som envisas med att dra med oss till filmer som vi annars hade förvägrat oss.) Vi går t.ex. och ser Spiderman, fast vi inte egentligen intresserar oss för seriefigurer. Vi går och ser Titanic, fast vi nästan kräks över det oerhörda patoset.

På samma sätt läser vi Harry Potter, fast vi redan i första bandet lade märke till att den är litterärt undermålig. Vi läser av samma skäl andra författare som vi egentligen föraktar.

Varför? Är vi på något undermedvetet, oroande sätt påverkade av alla de miljoner i reklambudget som synliggör dessa pekoraler? Eller är det så att vi helt enkelt bara vill ha lite kul, som vår tids mantra lyder? Men vi har ju inte odelat kul. Ja, ibland har vi det, får vi nog medge. Men att ha kul är ju inte meningen med livet.

Vi tror alltså att det finns ett slags dragkraft - om inte annat för att undvika alltför stor mental ansträngning efter en typisk arbetsvecka - som gör att bestsellers blir bestsellers och sedan i en självförstärkande krets fortsätter sprida sig över världen.

Men det finns ju också små fickor av intelligens, där oväntade och icke-klichèbelastade historier och verk kan skåda ljuset. Att odla de fickorna, ge dem så stort utrymme som möjligt, borde väl också vara en av de uppgifter som t.ex. ett förlag kan ha. Det är visserligen pinsamt och patetiskt, men vi säger det ändå: Konst är inte bara till för att tjäna pengar.

Det måste vara mycket svårt att finna balansen mellan finansiell bärkraft och konstnärligt anspråk. Särskilt i ett land med enbart 9 miljoner invånare.

Vi hoppas att vi nu har demonstrerat vår förståelse för vissa marknadsmekanismer utan att verka insmickrande.

¹ Ordet diskursiv får inte fattas i någon seriös analys, tycker vi.

En blogg ska ju vara lite provokativ. Dessutom lider vi idag av PMS-syndrom¹ i form av förhöjd aggressivitet.² I avsaknad av k-pist eller andra effektiva vapen måste vi alltså skjuta med tangentbordet.

I ett mail från ett av Sveriges största förlag får vi på vår naiva fråga om varför inga tyska romaner ges ut denna säsong svaret: Svenska läsarintressen, som förstås ligger förlaget varmt om hjärtat, ligger mer åt det svenska och anglosaxiska hållet. En rask genomblick av programmet visar att det faktiskt inte bara är tysk litteratur som drabbas av det kompakta ointresset. Även fransk, ungersk, italiensk, holländsk, rumänsk, bulgarisk, rysk, belgisk, ukrainsk, polsk, tjeckisk, kinesisk, indisk, pakistansk, iransk, egyptisk - - - - det är lättare att räkna upp de kulturkretsar som faktiskt figurerar i programmet. Skandinavisk, engelsk, amerikansk och kanske också irländsk eller australisk.

Vi undrar nu aggressivt om svenska läsare verkligen är så enkelriktade som vissa vill få oss att tro. Är det inte i själva verket så, och här blir vi retoriska, att det är den s.k. kulturmaffian i Sverige som bestämmer vad som ska in på listorna?

Det fanns en gång en kulturelit i Sverige som talade fler språk, översatte fransk, italiensk, grekisk och spansk diktning, även tysk förresten. De är döda eller pensionerade nu.

Vilka är ni som nu sitter i beslutsfattarstolarna?

En annan aggressiv undran är vad det är för mening med att översätta ett språk som nästan alla redan förstår? Man kan åtminstone förmoda att ganska många svenskar hellre läser engelsk litteratur i original.

Finns det ett samband mellan den desolata bildningsstandarden på svenska universitet (se t.ex. detta citat hos Steffanie och ett tidigare inlägg på denna blogg) och den enfald som råder i bokutgivningsbiotopen?

Man skulle alltså lika gärna kunna tala om den italienska gåtan, den ungerska gåtan, ja kanske t.o.m. om den franska gåtan. Den fråga som ställdes på Agamemnon (se första inlägget i denna serie) indikerade att frågeställarna är ute efter varför ingen populärkultur kommer från Tyskland. (Fast det till viss del inte stämmer.) Men i vårt resonemang kring populärkultur och kulturimperialism (ordet används helt utan värdeomdöme) kom vi fram till att det är imperiet som är den främsta generatorn av populärkultur. Vi vet alla hur en detektiv i Chicago känner, tänker och agerar. Hur många av oss vet hur en kontorsanställd i Budapest tänker? En bilmontör i Rüsselsheim? En polisman i Lille?

Varför är vi så fascinerade av den urbana amerikanska djungeln? Vad är det som gör Lyon, Dresden, Ravenna, Valencia och andra europeiska städer till icke-orter på vår inre karta?

Så här ser det ut i Quedlinburg.

Från Unescos världskulturarv i Tyskland.

Medan ett sprudlande kulturliv lever och frodas i Tyskland - se gärna Berlins programtidskrift TIP för en inblick - sitter människor bara några timmar bort och säger att Tyskland inte existerar på den kulturella kartan. Man skulle kunna gråta, men man skrattar hellre.

Nu ska vi dricka lite mer pepparmintste.
_______________________________________________

¹ Hemska tanke: Led August Strindberg av PMS?
² Visst är det en utmärkt ursäkt?

Steffanie har gjort en mycket intressant sammanfattning av Svante Weylers föredrag om det ojämna kulturflödet mellan Tyskland och Sverige. Ojämnt kulturflöde, synnerligen fin eufemism!

Det verkar som om Weyler har gjort ett flertal intressanta observationer, varav en del är nästan pinsamt avslöjande. T. ex. det här:

Svenskar har en von oben attityd gentemot tyskarna. “Snart kommer de förstå hur man ordnar ett bra sjukförsäkrings-, arbetslöshetsförsäkrings-, familjepolitiksystem und so weiter.

Faktum är att den underdånighet Steffanie refererar till nog är ganska utbredd. Tyskar i allmänhet tycker nog att de skandinaviska länderna har lyckats med sina sociala system, där de själv är fångna i en hopplös härva av kontroverser och stillastående. Jag har nog själv gjort mig skyldig till en hel del von oben uttalanden, utan att någonsin få på moppo för det. Men faktum är att sjukvården, för att ta ett exempel, fungerar bättre i Tyskland än i Sverige. Det existerar i princip inga vårdköer här, utom möjligen för organtransplantationer där inga organ finns att tillgå.

Men för att komma tillbaka till kulturen: Det är förstås ett komplext område. Jag tror fortfarande en del på min förklaringsmodell om imperiala och vasallkulturer, se primära tankar.

Men här kommer vi också in på ett drag i den svenska nationalkaraktär som inte är särskilt angenäm att påtala: Den inbillade överlägsenheten. Härnäst är det alltså läge för att vända på myntet och fråga sig varför Tyskland är en Bermudatriangel för svenskarna.