Jag har ett neolitiskt förstånd, skriver Claude Lévi-Strauss i Tristes Tropiques, en bok som jag tog fram ur hyllan igen nyligen och läser klickvis och förundrat.
Se även Salongen.

Ibland känns det som att befinna sig mitt ute på oceanen i storm och skrika saker i en megafon till människor som står på land, i lä av skog och klippor.

Och varför skulle de intressera sig för händelser ute på oceanen? Annat än som tidsfördriv.

Efter en längre Lviv-barrunda, fast fortfarande på väg till ett sista cafè sent på torsdag kväll, vi är just på väg att ta adjö av två vänner som ska hem, ringer min man.

- Allt är utmärkt, säger jag. Och börjar sedan skratta och kan inte sluta.
- Du är ju fullständigt packad, säger min man.
- Nej, det är jag inte alls, säger jag. Jag är bara lycklig.

Min man tycker att vi ska prata mer dagen därpå.

- He thought I was completely drunk, säger jag till Lev och Olga. I told him I am only happy.
- That’s exactly what they always say about Slavs, säger Olga. They think we’re drunk.

Libertè! Libertè!

Kaffee?

Nein, ich trinke lieber Tee.

i åratal har jag nu
vandrat runt i detta lager
det ringer jag går

genom lagret - en stängd dörr
genom korridoren - en stängd dörr
en säkerhetssluss - en stängd dörr
ut i korridoren - en stängd dörr
ut i leveransen - en rullport

jag går tillbaka - en stängd dörr
samma stängda dörrar framför mig
samma säkerhetssluss
samma kort jag drar vid varje stängd dörr

säkerhetssluss
förbandslådor med en liten
grön bok där alla
småsår ska noteras
för försäkringens skull

för säkerhets skull säkerhetsskor
ifall något faller ner
och säkerhetshandskar
mot träflis och vassa föremål

ingenting skyddar mot det grå
inga säkerhetsmössor mot den trista
gången till leveransen genom lagret
genom dörrarna, de stängda

denna vansinnets gång genom det grå
inga som helst spår efter mig
ingen säkerhet alls mot det grå

Som alla misslyckade romanförfattare har förstås även vi en hel rad ofärdiga fragment liggande. Ett av dem, tillhörande en Casanova-roman som förmodligen aldrig kommer att färdigställas nu när Casanova blivit så pass mainstream att även Lasse Hallberg tagit sig an honom, tycker vi är inte helt utan uppfriskande humor, dessutom folkbildande, varför vi klistrar in det här:

(more…)