Allmän vårstädning: jag stänger av kommentarerna här…igen, eftersom det står klart att det här projektet har insomnat…igen.

Icke-kausala parallelliteter:

Petrarca på bergstoppen

Gissa berget

en bild på utställningen Madonna meets Mao

Mark Tansey heter konstnären. Jag fastnade framför den här bilden - bland andra inte helt oinyressanta av exempelvis Gerhard Richter och Francis Bacon. Den är från 1987. Årtalet fick mig att titta närmre på bilden. Något stämmer inte. Den ser ut att vara ca 100 år äldre och ändå inte. Vad är det som ser ut som 1800-tal? Kropparna. Både enskilt och som grupp. Bilden verkar föreställa en expedition. Expedition som fenomen är nästan utdött. En del kroppar ser ut att representera en högre social klass. Till exempel dn halvliggande piprökande mannen i vänstra mitten. En annan man längre till vänster sitter på en stol eller en pall medan en stående man böjer sig ner i en tjänarliknande gest. Det verkar alltså finnas en handfull ledare och en större grupp tjänande gestalter. Framför ett berg som i titeln benämns som Saint Victoire. Intressant nog står i bildbeskrivningen på sidan där jag hittade bilden: The painting combines interpretations of two famous series of paintings by Cézanne, “The Bathers” and “Mont Sainte-Victoire. (Däremot lade jag varken märke till att man kunde känna igen några postmoderna filosofer eller att männen i vattenspeglingen var kvinnor.) Bilden förblir gåtfull för mig, även sedan jag tittat på Cézannes bilder av berget. Jag associerar snarare till Jules Verne, en amoklöpt ingenjörsexpedition, en ond saga av Poe, Kipling eller Conrad.

Jag satt tidigare denna eftermiddag med min man på museumscaféet i Zeughaus på Unter den Linden och sade att jag tänker terminera min blogg, ett lite högtravande ord för att arkivera och avsluta. Nu är det kanske dags att avrunda det hela här också. (more…)

Men jag tänkte idag att jag formulerar allt, i huvudet, hela tiden, oupphörligen. Nästan oupphörligen. Vet inte riktigt när det upphör iofs. Inte när jag är full, då blir det ännu värre. Det är därför man inte slutar blogga. Jag tror att många som har slutat blogga skriver som galningar nån annanstans iofs, men jag tror också att många som startade en blogg och dödade den igen gjorde det för att det inte fanns ett behov av att skriva. Jag skriver alldeles för sällan i min lilla anteckningsbok nu för tiden, det suger. Jag älskar min lilla anteckningsbok. Jag skriver nästan bara ner citat i den nu, alldeles för lite grejer jag formulerat själv.

Skriver Therese alias Salome. (more…)

Gudmundson citerar någon som heter Putnam och påstår att etniskt heterogena samhällen kännetecknas av lägre förtroende m fl otrevliga karaktäristika.

Jag tror inte det. Eller snarare tror jag att man kan hitta sådana populationer, men att det är en starkt avgränsad bild man då får. Jag tänker hellre på alla de röster från Europa (möjligen ett svunnet) som tvärtom firar mångfalden av etnier (ursäkta det slitna begreppet mångfald). Vissa av dem gjorde det medan de gick mot en säker död, och det berodde inte på heterogeniteten, utan den önskvärda homogeniteten. Putnams perspektiv ignorerar helt att de pyttesmå homogena nationalstater som uppstått efter 1918 och 1989 knappast präglas av mer förtroende etc, och att de etniska striderna med stor säkerhet inte har förts för att folk sinsemellan tvivlat på varann, utan för att det har varit någon part till nytta att skapa etniska misshälligheter.

Det mest positiva jag kan säga om hypotesen är att den är ohistorisk. Vad vill Putnam uppnå med den här typen av forskning? Och måste man alltid slänga ut barnet med badvattnet? Multikultigullande är dumt, men det här är ännu dummare.