11. 04. 2009

Allmän vårstädning: jag stänger av kommentarerna här…igen, eftersom det står klart att det här projektet har insomnat…igen.

20. 01. 2009

Idag

Apropos denna dag: en av de bästa dokumentärfilmer jag sett och samtidigt en lektion i både tolerans och pedagogik: A Class Divided.

Lärarinnan Jane Eliott berättar här om sitt pedagogiska livsprojekt: att få människor att förstå - kroppsligen och själsligen - hur det känns att bli behandlad som en människa av en lägre sort. Se filmen (en kort version) A Class Divided på Frontline/PBS.

Inte enkelt att leda diskussioner om teman som rasism och utlänningsfientlighet. Jag misslyckades själv för många år sedan som lärare för att jag visste för lite. Här är några tips.

16. 01. 2009

Paul Klee

I Berlin visas just ett flertal utställningar på temat konstnärskult - igår besökte jag Das Universum Klee på Neue Nationalgalerie. Det är en mycket omfattande utställning som tematiserar Klees förhållande till bland annat barndomen, eros, resandet, religionen, naturen, döden. Paul Klee (1879-1940) arbetade gärna med ett slags punktteknik som man kan se till exempel i den här bilden:



Ad Parnassum
1932

I ett första lager färgar han fält över hela ytan. I andra lagret kommer vita rektangelpunkter över hela ytan. Sedan laserar han dem i olika färger. Mer om tekniken.

Andra bilder består bara av färgade fyrkantsfält som anordnas till ett lapptäcke som ögat kan tolka - här ser vi stora och små vägar.

Paul Klee
Hauptweg und Nebenwege, 1929

De färgade fälten använder han i många bilder för att komponera en stad eller en trädgård, som i Rosengarten. Den tycker jag speciellt mycket om. En starkt stiliserad ros rosenträdgården.

Under en resa till Tunisien 1914 “upptäcker” Paul Klee färg, inte bara som teori. Tidigare har han betraktat sig mest som tecknare, nu känner han att han har blivit målare. Färgen har mig, skriver han i sin dagbok, den har mig för alltid, det vet jag. Det är meningen med detta lyckliga ögonblick: jag och färgen är ett. Jag är målare.:

Ich lasse jetzt die Arbeit. Es dringt so tief und mild in mich hinein, ich fühle das und werde so sicher, ohne Fleiß. Die Farbe hat mich. Ich brauche nicht nach ihr zu haschen. Sie hat mich für immer, ich weiß das. Das ist der glücklichen Stunde Sinn: ich und die Farbe sind eins. Ich bin Maler.

Den kanske mest spännande bilden är Angelus Novus från 1920. Den är så fantastisk inte bara för att ängeln vi ser här är så vänlig och samtidigt gåtfull. Walter Benjamin köpte bilden 1921, tog med den när han flydde från Tyskland till Paris 1933 och överlät den till Georges Bataille 1940 före sin slutgiltiga flykt in i döden. Den kom sedan att hamna hos Gershom Sholem, som tog den med sig från New York till Jerusalem där den nu finns. Benjamin betraktade tydligen ängeln som en personlig budbärare till honom. Han hängde den i arbetsrummet där den inspirerade honom bland annat till en text som jag tidigare har skrivit om här.

Paul Klee undervisade några år på Bauhaus-akademin i Weimar innan han kördes ut ur landet av nazisterna. Där fick han försöka förklara tankegången bakom sin konst, något som verkar ha hjälpt honom att utveckla sig vidare. På utställningen visas en film där inte bara citat ur Klees skrifter och hans biografi belyses Några av hans bilder “dekonstrueras” och sätts samman igen, så att man bättre förstår idén bakom. En av dessa bilder består av byggstenar som staplats på varann. I botten ligger en mindre “Grundstein”, sedan kommer längre rektanglar som staplas ovanpå och geom obalansen hotar att rasa om inte nästa byggsten läggs på. Stapeln avslutas med en “Schlussstein”, som säkrar den osäkra stapeln. Skulle man ta bort den rasar stenarna ihop. Här är bilden i en färdig variant på omslaget till en bok som tematiserar just konstruktion hos Klee:



Laurent Schmid, Paul-Klee-Stiftung
Paul Klee. Spiel mit Bildern
Drehung, Schiebung, Spiegelung

1. Auflage 2002 | CHF 39.00 | EUR 26.00 | ISBN 978-3-7225-0033-1

En annan aspekt av Klees bilder är hans titlar. De är ofta överraskande, förbryllande och/eller komiska. Kuriosum: Några gator runt Zentrum Paul Klee i hans hemstad Bern har fått sitt namn efter några verktitlar (se 26 augusti 2002), fast jag hittar bara gatunamnet där detta centrum ligger: “Monument im Fruchtland”. För någon tid sedan - förra året? - såg jag en annan utställning där en teckning av Klee hängde och jag noterade titeln (var?) för dess egen skull. Minns tyvärr inte längre hur den löd. Några ängelstitlar är till exempel “Engel noch weiblich”, “Engel voller Hoffnung” och “Vergesslicher Engel”. Några andra titlar: “Adam und Evchen”, “Zwitschermaschine”, “Hochachtend empfehlen sich” och “Es weint”.

04. 01. 2009

Berg och bergstoppar

Icke-kausala parallelliteter:

Petrarca på bergstoppen

Gissa berget

en bild på utställningen Madonna meets Mao

Saint Victoire

Mark Tansey heter konstnären. Jag fastnade framför den här bilden - bland andra inte helt oinyressanta av exempelvis Gerhard Richter och Francis Bacon. Den är från 1987. Årtalet fick mig att titta närmre på bilden. Något stämmer inte. Den ser ut att vara ca 100 år äldre och ändå inte. Vad är det som ser ut som 1800-tal? Kropparna. Både enskilt och som grupp. Bilden verkar föreställa en expedition. Expedition som fenomen är nästan utdött. En del kroppar ser ut att representera en högre social klass. Till exempel dn halvliggande piprökande mannen i vänstra mitten. En annan man längre till vänster sitter på en stol eller en pall medan en stående man böjer sig ner i en tjänarliknande gest. Det verkar alltså finnas en handfull ledare och en större grupp tjänande gestalter. Framför ett berg som i titeln benämns som Saint Victoire. Intressant nog står i bildbeskrivningen på sidan där jag hittade bilden: The painting combines interpretations of two famous series of paintings by Cézanne, “The Bathers” and “Mont Sainte-Victoire. (Däremot lade jag varken märke till att man kunde känna igen några postmoderna filosofer eller att männen i vattenspeglingen var kvinnor.) Bilden förblir gåtfull för mig, även sedan jag tittat på Cézannes bilder av berget. Jag associerar snarare till Jules Verne, en amoklöpt ingenjörsexpedition, en ond saga av Poe, Kipling eller Conrad.

23. 12. 2008

Återupptäckt

Prometheus

Bedecke deinen Himmel, Zeus,
Mit Wolkendunst!
Und übe, Knaben gleich,
Der Diesteln köpft,
An Eichen dich und Bergeshöhn!
Mußt mir meine Erde
Doch lassen stehn,
Und meine Hütte,
Die du nicht gebaut,
Und meinen Herd,
Um dessen Glut
Du mich beneidest.

Ich kenne nichts Ärmer’s
Unter der Sonn‘ als euch Götter.
Ihr nähret kümmerlich
Von Opfersteuern
Und Gebetshauch
Eure Majestät
Und darbtet, wären
Nicht Kinder und Bettler
Hoffnungsvolle Toren.

Da ich ein Kind war,
Nicht wußt‘, wo aus, wo ein,
Kehrte mein verirrtes Aug‘
Zur Sonne, als wenn drüber wär‘
Ein Ohr, zu hören meine Klage,
Ein Herz wie meins,
Sich des Bedrängten zu erbarmen.

Wer half mir wider
Der Titanen Übermut?
Wer rettete vom Tode mich,
Von Sklaverei?
Hast du’s nicht alles selbst vollendet,
Heilig glühend Herz?
Und glühtest, jung und gut,
Betrogen, Rettungsdank
Dem Schlafenden dadroben?

Ich dich ehren? Wofür?
Hast du die Schmerzen gelindert
Je des Beladenen?
Hast du die Tränen gestillet
Je des Geängsteten?
Hat nicht mich zum Manne geschmiedet
Die allmächtige Zeit
Und das ewige Schicksal,
Meine Herrn und deine?

Wähntest du etwa,
Ich sollte das Leben hassen,
In Wüsten fliehn,
Weil nicht alle Knabenmorgen-
Blütenträume reiften?

Hier sitz‘ ich, forme Menschen
Nach meinem Bilde,
Ein Geschlecht, das mir gleich sei,
Zu leiden, weinen,
Genießen und zu freuen sich,
Und dein nicht zu achten,
Wie ich.

(Johann Wolfgang Goethe, 1773)

15. 12. 2008

Europa ist ein Club von gedemütigten Imperien.

Peter Sloterdijk i “Philosophisches Quartett”

14. 12. 2008

Olika sorters valfrihet

Vi drack adventskaffe hos en gammal klasskamrat till min svärmor i helgen, Wilfried Seiring. Han berättade att han nyligen debatterade med den evangeliska biskopen Wolfgang Huber angående skolämnet etik kontra religion.

I Berlin finns ämnet etik med på schemat fr o m klass 7. Så här beskrivs målet i Berlins Schulgesetz:

(6) Das Fach Ethik ist in den Jahrgangsstufen 7 bis 10 der öffentlichen Schulen or-dentliches Lehrfach für alle Schülerinnen und Schüler. Ziel des Ethikunterrichts ist es, die Bereitschaft und Fähigkeit der Schülerinnen und Schüler unabhängig von ihrer kulturellen, ethnischen, religiösen und weltanschaulichen Herkunft zu fördern, sich gemeinsam mit grundlegenden kulturellen und ethischen Problemen des individuellen Lebens, des gesellschaftlichen Zusammenlebens sowie mit unterschiedlichen Wert- und Sinnangeboten konstruktiv auseinander zu setzen. Dadurch sollen die Schülerinnen und Schüler Grundlagen für ein selbstbestimmtes und verantwortungsbewusstes Leben ge-winnen und soziale Kompetenz, interkulturelle Dialogfähigkeit und ethische Urteilsfä-higkeit erwerben. Zu diesem Zweck werden Kenntnisse der Philosophie sowie weltan-schaulicher und religiöser Ethik sowie über verschiedene Kulturen, Lebensweisen, die großen Weltreligionen und zu Fragen der Lebensgestaltung vermittelt. Das Fach Ethik orientiert sich an den allgemeinen ethischen Grundsätzen, wie sie im Grundgesetz, in der Verfassung von Berlin und im Bildungs- und Erziehungsauftrag der §§ 1 und 3 niedergelegt sind.

(Mina understrykningar)

Etik ska alltså underlätta förståelse och konstruktiv dialog mellan elever med olika religionsbakgrund, och förbereda dem på ett ansvarsfullt och suveränt (självbestämmande) liv.

Nu har någon startat ett s k Volksbegehren, en aktion för att samla underskrifter som ska inleda en folkomröstning i stadsstaten Berlin. Man vill ha in ämnet religion på schemat, bredvid etik. Här beskrivs argumenten och målet för aktionen Pro-Reli.

De tyngsta argumenten är “valfrihet” och “grundlagsrättigheter”. Valfrihet menar man finns, då elever kan välja mellan etikundervisning eller undervisning i den religion de tillhör, t ex judendom, lutheransm, katolicism, islam. Med mer.

I grundlagens artikel 7, som man åberopar sig på, står:

(3) Der Religionsunterricht ist in den öffentlichen Schulen mit Ausnahme der bekenntnisfreien Schulen ordentliches Lehrfach.

Pro-Reli anser att Berlins skollag stöter mot denna artikel, eftersom etik och inte religion är ett schemalagt ämne. Den Humanistiska Unionen har bildat en motfront som heter Pro-Ethik. Deras argument finns här. I princip menar man att etik är undervisning om religioner, och man gör distinktionen mellan “bekännelseundervisning” och “allmänbildande undervisning” som förpliktigar till neutralitet i konfessionella frågor. Att avskaffa etik som pliktämne och istället införa valfrihet mellan etik och religion som bekännelseämne menar man blandar ihop dessa olika former av undervisning.

Detta och annat formulerar också Wilfried Seiring i debatten med Huber. Hans inledande tal finns på YouTube. I anslutning översätter jag några av hans uttalanden.

Vi befinner oss i en multikulturell stad.
Förmodligen - jag är ingen profet - kommer Berlin allt bli ännu mer multireligiöst, multietniskt, multinationellt än det är redan nu.

Det finns 180 olika nationsmedborgare, 130 religionsgemenskaper i denna stad. Elever mellan 9 och 15 år med migrationsbakgrund utgör 42,7%, tendens stigande.

Vi måste alltså kunna lyssna på varann. Vi måste - och det är elever och ungdomar ofta dåliga på - stå ut med varann, stå ut med och orka med konträra åsikter. Vi måste diskutera med varann och inte om de andra.

Om vi väljer att gå vägen religion som pliktämne, kommer de katoliska barnen att undervisas av katolska lärare, de evangeliska av evangeliska, de judiska av judiska och de muslimska av muslimska lärare.

Vi skulle tvingas erbjuda undervisning i 8 olika religioner, något som en skola knappast klarar av att organisera. (Exempel från en skola. JS)

Eleverna skulle undervisas om sin religions åskådningar, vilket ju vore självklart. Katolska barn skulle exempelvis få lära sig att den lutheranska kyrkan inte är någon riktig kyrka, enligt vad påven yttrade.

Vi upplever nu allt oftare intolerant uppträdande på våra skolgårdar. “Nigger”, “bög”, “kristna” som skällsord, vilket en lärare i Neukölln berättade nyligen, “fläskköttsätare” och framför allt “judar” - inte bara från elever med arabisk bakgrund.

Det är skolans plikt att lära eleverna respekt för andras övertygelser.

Jag läser ert (Pro-Reli, JS) flygblad (…) där ni påstår att skolämnet etik inte står för någon grundläggande övertygelse. Men etik baserar sig på en grundläggande övertygelse, nämligen de värden som vår grundlag proklamerar och värdena i vår skollag.

Jag håller med biskop Huber om att vi behöver kännedom om religion, den är absolut nödvändig för att förstå vår kultur och tradition, den judeo-kristna. Man kan inte förstå Faust, Andorra (?) renässansarkitekturen, musiken av Bach, Mozart och Beethoven om man inte har den bakgrunden.

Om vi fortsätter så som det nu fungerar har barnen 6 år på sig att lära sig autentisk religion inom familjens ram, sedan 6 år i grundskolan där deras bakgrund kan stärkas. Med den basen kommer de till 7 klassen med en utbildad och stark identitet.

Den här debatten visar på ett allmänt förhållande som jag tycker har märkts av allt mer ofta i andra sammanhang. Det handlar om värdedebatten, om identitet som hotas av allt större andel “främmande” i en tidigare mer homogen kultur (som aldrig varit helt homogen), och om hur man kan handskas med detta. Pro-Reli vill att dessa olika identiteter inom skolans ram ska få stärkas och slippa konfrontation med den andre. Pro-Etik vill sätta en övergripande ram - den religionsneutrala - för att ge plats för och styra dessa konfrontationer mellan elever, inom ramen för de värden som landet i sin demokratiska grundlag har enats om. Jag är övertygad om att det senare är svårare. Hur mycket lättare är det inte att dra sig tillbaka till en säker borg av känd tradition. Samtidigt som vi hör ökar konfrontationerna och intoleransen utanför klassrummet.

Åtskillnaden av stat och kyrka kom till en gång av tunga skäl. Nu börjar den upplösas och attackeras från olika håll. Berlin har med sin etikundervisning hittat en lösning som ger rum för olika åskådningar samtidigt som den baseras på den tyska nationens erkända lagstadgade värden. Vi får se hur det går med det här uppropet till “bekännelseundervisning” vid Berlins skolor. I vilket fall kan man utgå ifrån att antalet religiösa samfund här är så stort att det i praktiken inte går att organisera.