Salongens översättarintervjuserie tar ny kraft efter vinteruppehållet. Vi hälsar Ove Berglund hjärtligt välkommen hit:

Hur kom du in på översättarbanan?

Jag blev intresserad av en ungersk poet, Attila József, som levde ett kort och tragiskt liv i början av förra seklet.

Georg Klein hade i sin bok Pietà skrivit en essä om poeten. Jag sökte efter svenska översättningar, hittade ett 15-tal dikter, men ville ha mer. Då började jag att översätta själv, eller snarare formulera om råöversättningar, som jag bad Klein och andra ungrare om. Varje ny dikt var ett äventyr och till slut blev det en hel bok. Det här skedde cirka 2003 när jag så smått började mentalt avveckla mitt jobb som infektionsöverläkare på Södersjukhuset. Jag pensionerades 2004.

Vilket eller vilka språk översätter du från (och till)? Hur kommer det sig att du valde just detta/dessa?

Det är bara ungerska som gäller, och jag kan, som sagt, inte språket. Men jag har numera ett nätverk av sverigeungrare som kan ge mig råöversättningar av dikter. Och det är så att rim och assonanser, liksom rytm är standard hos de flesta ungerska poeterna från den tid som jag sysslar med, det vill säga cirka 1900- 1970. Mitt arbete börjar alltså när jag fått råöversättningen. Så småningom har jag mer och mer vågat mig på också fri vers, det blir ju en annan teknik.

Berätta lite om hur du går till väga när du översätter en roman, en novellsamling, en diktsamling. Skillnader? Likheter? Vilka steg brukar finnas med?

Det är sällan som det blir en hel diktsamling, utan det blir axplock ur författarens produktion. Mina översättare väljer dikter, oftast de mest kända o lästa, jag väljer själv ur engelska antologier, jag kan också be någon att välja.

Jag håller nu på att göra en samling dikter och noveller av Dezsö Kosztolányi. Ervin Rosenberg har valt ut rätt många av dikterna, György Fenyö och Farkas Vánky har översatt dem, jag har tolkat dem till mer eller mindre bunden form på svenska, Robert Måshult har valt och översatt noveller, jag putsar på hans svenska…

Vilka är de viktigaste tekniska problemen vid översättning av poesi?

Det är ju speciellt, en del säger omöjligt, att översätta/tolka bunden vers. Jag kollar först in rytmen, räknar stavelser, läser på ungerska, så gott jag kan, ingen får lyssna. Ungerskan betonar alltid ordets första stavelse, vilket man kan tro ger en enahanda rytm, men så är det inte, för språket har också långa och korta vokaler, det är på sätt och vis viktigare, och de noteras i skriftspråket.

Man prövar en preliminär rytm. Själva skrivandet börjar sedan ofta med rimmen, om det är klart att dikten ska rimmas eller skrivas med slutassonanser, vanligt i ungerskan. Man kan aldrig rimma helt utan att textens innehåll ändras väsentligt. Ibland tål texten att ändras en hel del, oftast inte. Ofta får man ha halvrim, eller rim bara här och var, en del uppfattar det som mycket otillfredsställande, men inte jag. I ungerskan räcker det ofta med en viss ljudlikhet.

Ett problem med att rimma på svenska är att vårt gamla tyskifluerade sätt att skriva poesi, med verbet sist, är i tysthet bannlyst sedan början av 1900-talet. Stagnelius skrev en gång:

Kvällens gullmoln fästet kransa
Älvorna på ängen dansa
Och den bladbekrönta näcken
Gigan rör i silverbäcken

Det är en vacker dikt, men det är sedan hundra år omöjligt att skriva så. Nu måste man börja här: Kvällens gullmoln kransar himlafästet, älvorna dansar på ängen och den bladbekrönta näcken rör gigan i silverbäcken. Dikten blir svårare att rimma om man inte får sätta verben i slutet. Jag har förstått att ungerskan inte har det här problemet; ungersk poesi från Arany och Petöfi 1840 - 1850 låter inte omodern idag.

Ett sätt att undvika rimmen är att skriva en enbart rytmisk vers, t.ex. blankvers eller hexameter, eller egna rytmer.

Hur får du dina uppdrag? Tar det ena eller andra förlaget kontakt med dig eller hur går det till?

Uppdragen är egna, eget eller medarbetares förslag. Jag ger ut på eget förlag, Brända Böcker Förlag (Brända är min barndoms sommarby i Dalarna). Alla böcker går med förlust, dock inte stor förlust eftersom jag och mina pensionerade textmedarbetare jobbar gratis, och tryckkostnaderna är rätt låga. Layout görs av yngre proffs, det kostar en del. Liksom frimärken. Jag har fått en del bidrag, en gång från kulturrådet, ett par gånger från Hungarian Book Foundation, dessutom en slant från Svenska Akademien.

Min första bok, Attila József: En eld som bränner mig, refuserades av sex förlag, så jag gav upp, och gav ut på eget förlag. Det har nu blivit sex volymer, och två till kommer i år.

Vilka är de största lockelserna eller fördelarna med översättaryrket? Nackdelar?

Jag kan inte yttra mig professionellt. Det här är min hobby, jag gör det bara av lust och nyfikenhet på ungersk poesi. Det ungerska språket är rikt, det är Guds utvalda språk för poesi, halvskojade jag en gång och det gjorde en del ungrare rätt lyckliga. Jag är småkändis i Ungern, har intervjuats några gånger, man brukar notera när jag gett ut en ny bok.

Är det betydelsefullt att kunna ställa frågor till författaren till det verk man just översätter?

Mina författare Attila József, Mihaly Babits, Sandor Weöres och Miklós Radnóti är döda. Sándor Kányádi lever, är 80+, och jag har besökt honom, till ooch med bott hos honom i Karpaterna i tre dygn. Det var intressant och givande att lära känna honom, men knappast nödvändigt för bokens tillkomst. Hans dikter talar tydligt för sig själva.

Finns det någon översättning du gjort som på ett speciellt sätt etsat sig in i ditt minne? Kan du berätta lite om den?

Jag är mycket nöjd med en lång symfonisk dikt Manen och skallen av Kányádi i Dagg på stjärnan. Det är tveksamt om någon annan än jag har läst dikten.

Attila Józsefs dikt Försenad klagosång har en speciell betydelse för mig eftersom jag vid arbetet med den kom in i en diskussion med någon huruvida man kan förstå o översätta djupa känslor när man inte kan språket. I dikten anklagar den tonårige A.J. våldsamt sin mor för att hon har dött. Jag hävdade och hävdar att jag inte behöver vara uppväxt med hans språk för att förstå hans känslor, djupa existentiella frågor är desamma på alla språk.

Om du själv skulle få välja helt fritt, vilken bok, vilka böcker, vilket författarskap skulle du översätta då?

Jag får ju välja fritt. Men jag begränsar mig till ungersk poesi. Endre Ady kanske jag ger mig på. Det finns en volym av Gunnar D. Hansson och Ildikó Márky, men jag skulle göra ett annant urval, även försöka återge Adys form mer troget. Sándor Weöres stora märkliga diktvolym Psyché skulle jag vilja ge mig på, men det blir nog för mycket. Arany o Petöfi? Attila József en gång till kanske…