Under årets bokmässa i Göteborg hade jag nöjet att träffa översättaren Tora Hedin och hon lovade mig då att besöka oss i Salongen och berätta om sitt översättarliv. Här är hon nu.

Hur kom du in på översättarbanan?

Ett tidigt minne, som numera är en del av familjemytologin, är när jag som åttaåring lärde mig kyrilliska alfabetet på planet till Bulgarien och sedan fick läsa skyltarna för de andra i gruppresan. Jag tror att det är ett behov av att förstå hur saker hänger ihop. Och dessutom läser jag hela tiden, så det faller sig väl naturligt. Att översätta är också ett sätt att ständigt lära sig, att inte stagnera vare sig i det främmande språket eller i sitt eget. Men egentligen är jag språkforskare, översättandet är väl mer som en bisyssla. För mig handlar det mycket om att förmedla en främmande litteratur till svenska läsare. Jag antar att jag också delvis får utlopp för mitt eget skrivande genom att översätta andras texter, eftersom jag inte vågar eller vill publicera egna.

Vilket eller vilka språk översätter du från (och till)? Hur kommer det sig att du valde just detta/dessa?

Jag översätter egentligen bara från tjeckiska till svenska. Trots att jag är svensk har jag en stor del av min identitet i den tjeckiska och centraleuropeiska kulturen och har haft det sedan tonåren. Jag arbetar med det tjeckiska språket på olika sätt, genom forskningen, genom att undervisa och genom att översätta. De olika verksamheterna korsbefruktar varandra. Att det blev just tjeckiska var ett aktivt val, jag trivs i det tjeckiska och har aldrig ångrat mig.

Berätta lite om hur du går till väga när du översätter en roman, en novellsamling, en diktsamling. Skillnader? Likheter? Vilka steg brukar finnas med?

För mig är det viktigt att förstå vad som står, att visualisera hur rummet ser ut, hur maten smakar. Egentligen borde man översätta all litteratur som poesi, läsa högt, smaka på orden. Själva processen har väl förändrats en del med åren. Men jag brukar börja med att läsa boken noggrant, få en känsla för språket och tonen. Sedan gör jag en grovöversättning och efter det ägnar jag ganska mycket tid åt att skriva om alltihop. Jag frågar också kloka personer om råd, ringer brandförsvaret, googlar osv. Ungefär så.

Hur får du dina uppdrag? Tar det ena eller andra förlaget kontakt med dig eller hur går det till?

Med ett så litet språk går det förstås inte att sitta och vänta på att bli tillfrågad. Mitt första uppdrag, för över tjugo år sedan, fick jag genom att någon rekommenderade mig till ett förlag. Sedan kom så mycket annat emellan, jag bodde utomlands i många år, bildade familj, disputerade. Först på senare år har jag börjat översätta på allvar, mest för Ersatz. Nu har jag och två kollegor (Mats Larsson och Lova Meister) startat ett eget förlag med inriktning på samtida tjeckisk litteratur. Aspekt förlag heter det. Vår första utgivning kommer 2010.

Vilka är de största lockelserna eller fördelarna med översättaryrket? Nackdelar?

Nackdelen skulle väl vara timpengen. Inte är det en lukrativ verksamhet, det kan man inte påstå. Fortfarande verkar många i branschen brista i respekt för yrket, namnet på översättaren sätts inte ut, arvoden dumpas och förlag verkar vilja lägga rabarber på rättigheter för oöverskådlig tid framöver. En annan nackdel är allt stillasittande. Tjusningen ligger i att kunna ägna sig åt det man tycker är allra roligast, att sitta och tänka, fila på formuleringar och hela tiden lära sig allt möjligt om smått och gott, att läsa mycket böcker, att ha kontakt med kollegor och författare.

Är det betydelsefullt att kunna ställa frågor till författaren till det verk man just översätter?

Mina kontakter med författare har varit mycket positiva och väldigt roliga. På ett sätt är översättningen min text, min tolkning blir till slut den svenska varianten av det ursprungliga verket, och problemen är ofta så många att man själv måste välja till slut, man kan helt enkelt inte fråga om allt. Men med Jáchym Topol, som jag har översatt mest av, har jag ett nära samtal om smått och stort. Ibland kan han säga: Nej, det ordet har jag hittat på, andra gånger säger han, ja ja, gör som du vill. Och ofta får jag bekräftat det jag redan anade. Och jag skrattar nästan alltid högt när jag läser hans mail, och lär mig något nytt. Det är betydelsefullt och ett privilegium att kunna ha möjligheten att fråga.

Vilka erfarenheter, kunskaper och egenskaper är speciellt viktiga hos en översättare av skönlitteratur?

Förutom att kunna målspråket är det helt centralt att behärska det språk man översätter från, så att man förstår alla nyanser i texten, men också att våga släppa originalet, att ta ut svängarna. Som ovan översättare är man fast i källspråkets konstruktioner, men man måste tugga i sig texten och spotta ut en ny, svensk tolkning. Som samtidigt är trogen originalets rytm, stil etc. Och att vara nyfiken, känslig och ha fantasi är förstås ett plus. Att läsa mycket olika texter. Ett visst mått av besatthet?

Finns det någon översättning du gjort som på ett speciellt sätt etsat sig in i ditt minne? Kan du berätta lite om den?

Jag översatte ett verk av den romantiske författaren Karel Jaromír Erben tillsammans med min pappa Benkt-Erik Hedin, som är poet. Vi har arbetat tillsammans med dikter tidigare och jag skulle hemskt gärna göra det igen. Det var en tjeckisk dockteater som hade beställt översättningen, så dikten skulle läsas högt. Processen var oerhört lustfull, särskilt som dikten var rimmad. Jag gjorde en grovöversättning, sedan satt vi och spånade i varsin fåtölj och räknade stavelser med rimlexikonet i högsta hugg. Och blev faktiskt ganska nöjda med resultatet.

Om du själv skulle få välja helt fritt, vilken bok, vilka böcker, vilket författarskap skulle du översätta då?

Jag kommer ju i och med det nya förlaget Aspekt få förmånen att välja själv och jag vill översätta och ge ut samtida romaner, det finns en lucka i den svenska utgivningen sedan 70-talet. Men också gärna mer poesi. En antologi måhända?