Av nämnda titlar känner jag till Lasker-Schüler endast till namnet, samma sak gäller Sebastiano Vassalli som skrivit en roman som fått mycket fin kritik och vann Premio Strega: “La Chimera”. Försökte läsa den för rätt länge sedan men det var språkligt alldeles för avancerat för mig; lockades kanske inte heller så mycket av boken i övrigt heller (på den tiden). Enzo Bettiza har jag också försökt mig på att läsa (Il fantasma di Trieste) men också det var alldeles för svårt - boken “Esilio” känner jag inte till. För några dagar sedan träffade jag en person och vi pratade om böcker med central- och östeuropeisk anknytning. Hon nämnde några böcker som gjort djupt intryck på henne. Förutom I J Singers Bröderna Ashkenazi, Reymonts “Bönder” och “Det förlovade landet” nämnde hon just Marion Gräfin Dönhoff (närmare bestämt boken “Namen , die keiner mehr kennt”). För övrigt nämnde hon också Christoph Heins “Landnahme”. Hade tänkt delta lite grand i detta forum. Dessa rader får ses som uppvärmning…

Hej Per, hej Jelena, jag sitter och bläddrar i “Kindheit in Ostpreußen” och provöversätter i huvudet några passager. Jag tror att både den boken och den du nämner, Per, alltså “Namen, die keiner mehr nennt” skulle gå att översätta relativt snabbt och “smärtfritt” och samtidigt är det verk som skulle fylla en lucka i det svenska historiemedvetandet. Dessutom har båda ett livligt och smidigt språk, så att de lätt kan träffa många läsares “läsnerv”.

Vad gäller Else Lasker-Schülers poesi så är det egentligen uppseendeväckande att inte en enda av diktsamlingarna finns i svensk översättning. Hon är översatt till de flesta europeiska språk. Vid varje tillfälle jag ser en möjlighet försöker jag propagera för en sådan översättning.

För att inte bli för tjatig säger jag nu inget mer om mina övriga förslag här ovan. I stället vill jag tillägga något jag i hastigheten glömde: Av den tyska realismen främste författare Theodor Fontanes verk finns bara en roman i svensk översättning, nämligen “Effi Briest”. Jag vill slå ett slag för översättningar av åtminstone tre eller fyra av hans övriga romaner - många av dem äktenskapsromaner med oerhört levande dialoger - och den jag tänker först på är “Irrungen, Wirrungen”, en roman i berlinmiljö om en kärlek som inte kommer över ståndsbarriärerna. Andra jag tänker på är “Der Stechlin”, en samtalsroman som egentligen inte har någon handling och som inte behöver någon sådan och “Frau Jenny Treibel” en ironisk relationsroman med många färgstarka figurer.

Hej igen! Jag hoppas att Bodil lyckas hitta en förläggare till “irrungen, Wirrungen”. Tyvärr är det nog få som intresserar sig för tysk litteratur. Förstår egentligen inte varför det anglosaxiska lockar så till den milda grad. Detta intresse märks ju inte bara i översättningsstatistiken där översättningarna från engelska är dominerande utan också i hur vi pratar. Man storknar nästan av alla engelska uttryck i svenskan - vad är det som är så häftigt med att slänga in engelska uttryck i sitt språk? Engelska i företags namn (t ex “Interiör house”), engelska ord och uttryck som “case”, eller så är det någon politiker som vill “leverera” eller “adressera ett problem” eller “GIVET ATT pensionerna är så låga måste vi fokusera på fattigpensionärena”. De senare exemplen är väl så kallade översättningslån. Ett ord som man hör till förbannelse nuförtiden är “fokusera”. På teve hörde jag en amerikan som sa “focus on X”, och då slog det mig att det kanske är ett modeord i engelskan och därmed också i svenskan… Ja, varför är engelskan så lockande? En annan företeelse jag har mycket svårt för är gymnasieskolor i Sverige där mer eller mindre all undervisning sker på engelska. Det är fördumning enligt min mening. Klart att det är bra att kunna engelska, vår tids lingua franca, utmärkt, och därför finns det på schemat. Det borde väl räcka? Nej, all undervisning ska ske på engelska! Svenskan duger alltså inte - Harry Martinsons, Hjalmar Gullbergs och Pär Lagerkvists språk duger inte som undervisningsspråk. Klart att svenskan får sämre möjligheter att utvecklas hos elever i engelskspråkiga gymnasier. Modersmålet är viktigt, gymnasierna borde satsa på att utveckla och berika elevernas modersmål (och parallellt naturligtvis bedriva undervisning i främmande språk - tyska, franska, spanska…) Slut för i dag!

Intressant det där som Härtling skrev. Han har burit med sig romanen under hela livet, och den har vuxit varje gång han återvänt till den. Vi har pratat lite grand om det dåliga intresset för tyskspråkig litteratur i Sverige, att engelskan har en så dominerande ställning bland språken som det översätts från. Det ligger säkert en del i detta att många människor ratar det som inte har sitt ursprung i den anglosaxiska världen. Det räcker med att titta på Sveriges televisions programtablå (ett företag som skryter mycket med att de är kommersiellt oberoende, må så vara men de är definitivt inte oberoende när det gäller att hänga på trender). Fredagen den 2 maj visade de amerikansk action från 2005, vidare en amerikansk komedi från 1996, i den andra kanalen visades en film (serie?) - “The wire” - och pratshowen Parkinson. I kväll får vi (dock inte jag, för jag har ingen teve) se Sixties (ett svenskt program som naturligtvis inte kan heta “Sextiotalet”), vidare den brittiska kriminalserien “Svindlarna” och den amerikanska kriminalfilmen “Scarface”. I den andra kanalen visas “London live”, “For the love of Dolly”, “Dolly Parton live”, det amerikanska dramat “Blommor av stål” och därefter repris av “The Wire” och “Six feet under”. Och ändå ligger SvT i lä i jämförelse med de kommersiella kanalerna. Detta visar engelskans ställning (ännu ett exempel är det faktum att Svt har ett svenskt program som heter (tror jag) “Wild Kids”). Detta pladask-fall för det anglosaxiska märks också på litteraturens område. Någon förläggare uttalade sig om hur svårt det var att få svenskarna att läsa deckare som översatts från tyska och ryska. Men svårigheterna med att ge ut kvalitetslitteratur beror nog inte bara på vurmen för det anglosaxiska utan också på att så få är intresserade av litteratur. Det säljs mycket böcker - t ex av Läckberg - men det är inget uttryck för litteraturintresse. Det är fråga om underhållning. Jag moraliserar inte över det. Var och en får läsa vad han eller hon vill. Marklunds och Läckbergs jätteupplagor kan inte vara ett uttryck för litteraturintresse för då skulle de inte ha nått upp till de upplagorna; då skulle de ha fått konkurrens av alla de författare som säljer väldigt lite (läste någonstans om hur lite Norstedts sålde av Kertesz romaner innan han fick nobelpriset). Som liten litteraturförläggare önskar jag att litteraturintresset vore större. Om det hade varit det så skulle bokköpen fördela sig på många fler titlar. Den som läser böcker för att lära sig något, för att få näring för själen är nog mer självständig i sitt val av böcker, han eller hon styrs mer av ett inre, individuellt behov och sneglar nog mindre på bästsäljarlistorna. Återigen: jag moraliserar inte, var och en får läsa vad den vill. Jag säger inte usch och fy för underhållninslitteratur. Det jag säger är att det inte är fråga om konst. Någon lust att moralisera över vad folk väljer - underhållning eller konst - har jag absolut inte. Jag kan bara önska att litteraturintresset vore större (dock inte automatiskt på bekostnad av underhållningslitteraturen).

Jag läste en intervju med en tysk översättare av engelskspråkig litteratur. Hon lever i en bakgårdslägenhet i Prenzlauer Berg och måste översätta best sellers med jämna mellanrum för att få det att gå ihop. Jag trodde faktiskt att tyska litterära översättare tjänade mer än svenska, men så verkar inte vara fallet. Nu har man i något EU-organ enats om att höja översättares status vad gäller upphovsrätt. Men i finansiella termer betyder det för närvarande - ingenting. Och en erfaren översättare tjänar inte mer än en nykläckt.

Ibland undrar jag om det inte är väldens gång, att det som är vackert eftertraktas och söks bara av ett fåtal - kanske under vissa tider nästan försvinner - tills någon åter känner ett djupt behov och drar fram det igen. Och att man inte kan infoga det i ett marknadsekonomiskt system.